Ibland är tillvaron bara sådär skön. Det händer inte mycket, man tänker inte mycket men man är där. Eller helt inne i en bok. Vilket jag har varit idag. Det var länge sedan jag hade ro nog i kroppen för att kunna njuta av att läsa. Men nu har den infunnit sig. Läsron. Förra veckan läste jag en Peter Robinson-pocket. Idag la jag beslag på en Anne Holt. Lättsmält och mordiskt. Jag är inte svårare än så. Jag tycker om att veta att det löser sig i slutet. Vilket det ju oftast gör i kriminalhistorier. Och för att komma till slutet måste man ta sig igenom några hundra sidor. Något jag med glädje gör när jag har tillgång till den där läsron. För att spara på boken har jag dock valt att ta paus nu. Ägna mig åt annat. Som mord på film.

Den här dagen blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Det blir de sällan, mina dagar. Kanske för att jag antingen tänker mig för mycket av dem - alternativt inget alls. Nåväl. En måndag under täcket med brittiska mord jag redan löst för flera år sedan är inte alldeles fy skam. Inte i förhållande till all svält och misshandel och krig och gudvetvad här i världen. Klart bättre att sova och glo om vartannat. Och springa på toaletten. För det är det jag gör. Det är nästan som motion.

Som den tant jag är ska jag fly söndagen med ett gäng gamla mord i Midsomer. Försöka kombinera dem med några varv på en bortglömd stickning. För här blir ju inga barn gjorda.

Jag hatar söndagar. Har alltid gjort, kommer alltid att göra. Oavsett vad som väntar på andra sidan midnatt. Idag är således inget undantag. Jag tar mig inte för något utan sitter bara av tiden. Med den kommande veckans måsten flåsande i nacken. Jag vet att det bästa vore att aktivera sig. Ta en långpromenad, ringa en vän, knåpa ihop presenter, vadsomhelst. Men nej. Jag bara sitter här, i min morgonrock och mössa, dricker mitt kaffe och försöker intala mig att det är tisdag. Eller torsdag. Bara inte söndag.

En del bloggar för sin egen skull, andra för att synas. Jag för min del bloggar för att bli läst. Och för att bli läst måste man göra reklam för sig själv så gott man kan. Vilket inte är det lättaste när man just har förlöst sitt lilla skötebarn. Jag har i alla fall irrat mig fram till ett ställe som underlättar för blivande beundrare och för att ingen annan ska stjäla min blogg tvingas jag publicera följande:

Följ min blogg med bloglovin

... fjortisar, småbarnsmorsor, modeslavar, hundägare och andra avarter;

Pantertanten är här.